Blodpropp och koagulationsrubbning

Koagulationsrubbningar eller blodpropp kan predisponera för intrauterin död. Dessa kan förorsaka infarkter i moderkakan eller proppar i blodkärl som hämmar blodflödet. Koagulationen är en komplicerad process där tolv koagulationsfaktorer turvis ingår.

Blodkoagulationen kan hämmas med hjälp av blodförtunnande medel. Koagulationsrubbningar kan medföra en ökad risk för blodpropp.

Det finns två typer av blodproppar, arteriella och venösa proppar. En arteriell propp bildas vanligen i hjärtats kranskärl eller i artärer i hjärnan då följden är infarkt eller stroke. En typisk venös blodpropp bildas i nedre extremiteterna och förorsakar lokal smärta och svullnad i benet. Ibland kan blodproppen lossna och hamna i lungorna. Praktiskt taget kan ett blodkärl i vilket organ som helst bli blockerat av en blodpropp.

Under graviditeten är risken för blodpropp något förhöjd, speciellt vid mutation av koagulationsfaktor V. Om man känner till att mamman har mutationen i fråga kan man försöka förebygga blodproppar genom behandling. Under gravitetsvecka 8-12 påbörjas behandlingen med heparin som injiceras under huden. Heparin behandlingen är relativt enkel och effektiv. Faktor V brist är ganska vanligt förekommande och årligen föder över 2000 mammor med känd faktor V mutation barn i Finland. 

Förekomsten av graviditetsrelaterad benägenhet att få venös blodpropp är inte exakt känd. Största delen av graviditetsrelaterade venösa blodproppar diagnostiseras först efter födseln. Vid förebyggande av venösa blodproppar har lågmolekylärt heparin (LMWH) i praktiken ersatt vanligt heparin. LMWH har visat sig vara säkert, användarvänligare och ha färre biverkningar. Efter förlossningen fortsätter man behandlingen med LMWH 4-6 veckor. Den största risken för venös blodpropp orsakas av AT III brist och anti-fosfolipid syndrom.

Heparin passerar inte moderkaksbarriären och utsöndras inte i modersmjölk. I Finland används i dagsläge enoksaparin (Klexane), dalteparin (Fragmin), reviparin (Clivarin), nadroparin (Fraxiparine), tintsaparin (Innohep). Verkningsmekanismen för varfarin (Marevan) grundar sig på hämma syntesen av vitamin K beroende koagulationsfaktorer. Varfarin används endast vid undantagsfall under graviditeten, exempelvis då mamman har en mekanisk hjärtklaffs protes. Anledningen är att varfarin passerr moderkaksbarriären, men däremot utsöndrar varfarin inte i modermjölken och kan användas som blodproppsförebyggande läkemedel efter förlossningen. 

Fosfolipid-antikroppar kan ligga bakom upprepade missfall och missfall under andra trimestern. Fosfolipid-antikropparna hämmar blodkoagulationen och förekommer ofta i samband med autoimmuna sjukdomar (t.ex. SLE, en autoimmun sjukdom kännetecknad av inflammation i olika organ, som kan manifestera sig i form av exempelvis organförstörande njurinflammation eller affisiera centrala nervsystemet), men antikroppar kan även förekomma hos individer utan symton. Mammor med känd koagulationsrubbning uppföljs med ultraljudsundersökningar på mödrapolikliniken för att observera moderkakans blodflöde och barnets tillväxt. Tack vare behandling föder 70 % av dessa mammor ett friskt barn. 

 

Referenser:

Fosfolipidivasta-aineoireyhtymä (APS)

Hankinnaiset hemostaasin häiriöt

Laskimotromboosien ehkäisy

Perinnöllinen herkkyys veritulpille