Efter att man mist sitt barn behöver man inte klara sig ensam i vardagen eller kaoset av tankar och känslor. Alltid lyckas inte eller kan inte de nära och kära hjälpa den sörjande på bästa vis. Hjälp kan man be efter och finns att få i olika situationer.
Första veckorna
Under den första chocken erbjuds krishjälp. Med krishjälp menas att man går igenom händelserna kort efter att de ägt rum. Det handlar inte egentligen om terapi, utan avsikten är att hjälpa familjen att uppfatta vad som hänt för att de ska börja kunna bearbeta förlusten.
Föutom föräldrarna kan även familjens möjliga andra barn, samt mor-och farföräldrarna delta i kris-sittningen. Krishjälpen finns att få direkt på sjukhuset och ges av krisgruppen, psykiatriska sjuksköterskan eller via remittering till hemkommunens krisgrupp. I en del kommuner erbjuds familjer krishjälp hos psykolog och familjerådgivning på vårdcentralen.
Vardagliga sysslor kan kännas oöverkomliga dåman mist sitt barn. Be nära och kära hjälpa till med matlagningen, samt omhändertagandet av familjen möjliga övriga eller städning. Hjälp erbjuds även av församlingens diakoniarbete, hemkommunens familjearbete eller socialtjänst. Man kan ansöka om barndagvård för familjens övriga barn. Sömnsvårigheter kan förvärra den ansträngande situationen ytterligare. Om man lider av sömnsvårigheter kan man vid behov bli ordinerad tillfällig sömnmedicin.
Livet fortsätter
Så småningom dyker olika tankar och känslor upp. Genom kamratstöd, dvs. stöd av dem med likadana erfarenheter, kan de flesta känna en lättnad av att de inte är konstiga med sina nya tankar. Kamratstöd erbjuds via internet, såväl som ansikte mot ansikte.
Ifall ängestfyllda minnesbilder av händelserna återkommer eller manhar en känsla att man inte kommer vidare med sina tankar eller känslor är det skäl att söka sig till samtalsterapi. Terapi erbjuds i vilket skede som helst, trots att man inte erhållit krishjälp. Samtalshjälp kan fås på förlossningssjukhuset psykiatriska poliklinik, via hemkommunens psykiatriska poliklinik eller företagshälsovården.
Inom kommunerna erbjuds mentalvård av psykologer på vårdcentraler, mödravårdscentraler, familjerådgivningar, samt centraler för mentalvård.
Om du inte blir erbjuden hjälp kan du modigt be att få hjälp via förlossningssjukhusets, mödravårdcentralsen eller vårdcentralens läkare. Många servicegivare kan kontaktas direkt utan att remiss behövs. Det kan vara bra att minnas att professionell samtalshjälp inte alltid är vad den sörjande behöver just i den situationen eller överhuvutaget. För många räcker det att få bearbeta tankarna genom ett kreativt hobby eller med hjälp av sina nära och kära.