De flesta som mister sitt barn saknar erfarenhet av begravningar och minnesmärken, eftersom barnet ofta är den första släktingen som föräldrarna måste begrava.
Barnets liv var kort men ett fullt och värdefullt människoliv. Barnets död chockerar och man vill kanske att allt ska vara över så snabbt som möjligt. Att ta tid på sig i att ordna en begravningen kan ändå hjälpa hela familjen i bearbetandet av sorgen. Det lönar sig att fatta beslut om begravningen först då man känner sig redo. Det är ingen brådska med minnesmärket, utan familjen kan överväga olika alternativ i lugn och ro. För en del passar en snabbare takt. Minnesmärket är inte obligatoriskt, utan graven kan på begravningsplatsen märkas med ett vitt träkors eller ett svart metallkors, eller en mässingplatta. Begravningsplatserna kan ha sina egna regler för utsmyckning och gravstenar/kors.
Enligt lag ska foster var ålder överstiger 22 graviditetsveckor begravas eller kremeras. Familjen kan välja tillvägagångsätt i enlighet med sin egen tro, men med respekt för regler om begravning. Många har upplevt att begravningen varit en del i bearbetandet av sorgen och ett sätt att dela sorgen med nära och kära. Även om barnet fötts yngre än 22 graviditetsveckor gammalt kan en begravning ordnas om så önskas.
Jordfästningen och gravläggningen
Sjukhuset ger begravningstillståndet som tas till den egna församlingen, där man kommer överens om begravningen. Från förlossningssjukhuet transporteras barnets kropp till enheten för patologi för obduktion. Före det har föräldrarna tagit ställning till om det godkänner obduktionen. Enheten för patologi meddelar föräldrarna när barnet kan hämtas för begravning. Man kan hämta barnet med egen bil eller låta begravningsbyrån sköta transporten. Om man hämtar barnet själv ska man ha med sig en liten kista, antingen köpt eller självtillverkad. Det lönar sig dock att hålla i åtanke att självtillverkade kistor inte godkänns överallt.
En kista kan köpas på begravningsbyrån eller tillverkas själv av exempelvis plywood eller så kan man använda lådan som barnet legat i i sjukhuset. Kistan kan beställas av snickare och då kan leveransen vara snabbare och priset förmånligare än för en begravningsbyrås kista. Det har blivit vanligt att man lägger en leksak, täcke, fotografier, teckningar som syskonen ritat eller andra minnen. Många föräldrar vill klä barnet i egna kläder eller ger kläderna åt sjukhuset personal som klär dem på barnet.
Förutom kistbergravning finns alternativ: urneläggning eller spridning av aska på alternativa ställen. Askan kan expemlvis spridas i havet på ett vattenområde som staten märkt eller annat område som landägaren godkänner. Familjen kan påverka hur begravningen ser ut, exempelvis välja musiken som spelas. Om föräldrarna önskar begravs barnet oberoende av om föräldrarna tillhör kyrkan.
Ju tidigare barnet dött desto vanligare är det att föräldrarna väljer begravningen som sjukhuset ordnar. Framförallt de minsta dödfödda barnen välsignas ofta på en kollektiv begravning och begravs i en kollektiv minneslund eller en minneslund där barnet kan namnges. Föräldrarna kan även ordna en egen begravning alldeles själva eller med hjälp av församlingen eller bergavningsbyrån.
Då barnet begravs är det viktigt att ta hänsyn till syskons och/eller mor- och farföräldrars närvaro. Begravningen hjälper barn att bearbeta sin sorg. Före begravningen är det bra att berätta för barnet vad som händer på en begravning. Sällskapet av en gudförälder eller annan trygg vuxen ger barnet trygghet och föräldrarna rum att själv vara sörjande mamma och pappa.
Speciellt om barnen är flera är det bra att ha en vuxen som ansvarar för varje barn under tillställningen. Under rubriken "Sorgen" behandlas barnets sorg och sätten att engagera barnet i olika sorgritualer mer i detalj. När ett barn begravs är det viktigt att gå till väga just på det sättet som känns rätt för en själv.
Kostanderna för en begravning varierar i olika församlingar beroende på begravningssätt och vid behov kan man ansöka om ekonomiskt stöd av socialtjänsten och församlingen för att täcka kostanderna för begravningen. De dyraste inköpen är kista/ urna, gravplats och gravsten.
Minnesmärket
Det är ingen brådska med att skaffa ett minnesmärke, utan familjen kan överväga alternativen i fred. Man kan inhandla ett minnesmärke eller helt och hållet låta bli att göra det. Sätten att märka en grav varierar på olika begravningsplatser (vitt träkors eller svart metallkors).
Minnesmärket kan vara en tradionell gravsten, en prydd beställd sten eller en natursten. Personal som ansvarar över begravningsplatsen ger utförligare information om bestämmelserna för stenens mått och form just för den specifika gravplatsen. Många begravningsplatser kräver att man först skickar dem ritningarna på den planerade stenen för godkännande innan man beställer stenen.
Vanligen beställs stenen från ett stenhuggeri och deras information hittas på internet, via begravningsbyråer eller församlingar. Gravstenar kan ha diverse form, färg och deras detaljer kan planeras på företagens hemsidor. Gravstenen måste vara i harmoni med övriga stenar på begravningsplasten. Stenhuggeriet skickar ritningen till församlingen, tillverkar stenen, samt fotstenen (behövs om gravplatsen saknar inbyggd betonggrund), sköter graveringen, fäster prydnader, samt transporterar och reser stenet på gravplatsen. Hela processen kan kosta från 50 euro (natursten med mässingplatta) till över 10 000 euro (dekorativ stor sten med inbyggda lyktor).
Barnet kan begravas in en släktgrav, då namnet antingen graveras i den existerande gravstenen, man lägger till en ny liten sten vid graven eller fäster en ny platta i den existernade gravstenen.
Stenen kan förutom med namn graveras även men en bibelvers, dikt eller minnesord. Dödsdatumet kan vara obestämt då bebisen dött i livmodern och då graverar man ofta;
* + 1.1.2010
Lika vanligt är det att gravera korset innan stjärnan;
+ * 1.1.2010
Om dödsdatumet är känt och föräldrarna vill att det noteras kan man gravera det innan födelsedatumet;
+ 1.1.2010 * 2.1.2010.
Detta sätt är mer sällsynt och det kan vara bra att i samband med beställningen försäkra sig om att den som sköter graveringen förstår vad som menas.
Dekorationerna av gravstenen kan vara sandblästrade bilder, separata små statyer (fåglar, änglar) eller andra dekorationer. Dekorationerna har sina egna symboliska betydelser. Dekorationer höjer priser för gravstenen.
Gravskötseln
Graven kräver skötsel. Antingen de anhöriga, församlingen eller någon annan ska sköta graven enligt kyrkolagens bestämmelser. Gravrättsinnehavaren ansvarar över att graven sköts. Gravskötseln (exempelvis gräsklippning) kommer man överens om med församligen och mot betalning finns tjänster att fås.
Vissnade blommor, löv och kvarlämnor av ljus måste städas bort. Då man sköter graven ska man komma ihåg att respektera närliggande gravars gravfrid. Man promenerar längs med de märkta gångarna på begravningsplatsen. På sommaren planteras sommarblommor och det går bra att fråga råd när blommorna ska väljas. Om sommaren är het och torr kan en del blomsorter kräva skötsel varje vecka. På många begravningsplatser pryds gravarna med blommor även på påsken, morsdag, alla helgons dag och julen.
Blomsorter som är passande och tåliga i begravninsplatmiljä är olika slag av rosor, violer, begonier, stenväxter, penningblad, gullgröna, guinea lisa, flitiga lisa och ormöga.
Tradionella ljus tänds ofta i gravlyktor. Ljusen kan brinna i flera dagar (kontrollera brinntiden från ljuset förpackning). Dessutom finns led-ljus som brinner i 2–3 månader även under kölden. Gravlyktor finns att köpa på begravninsbyråer och i trädgårdsbutiker.
Mera information hittas på församlingarnas webbsidor eller om man vänder sig direkt till personal som ansvarar för begravninsplatsens gravskötsel.
Socialarbetaren, sjukhusprästen på sjukhuset och senare begravningsplatsen personal gav oss många råd angånende begravning. Vi besökte även en begravninsbyrå, men behövde inte deras hjälp. Vi byggde kistan åt vår dotter själv av enkel plywood och klädde kistan med tyg. Flickan sveptes i ett tyg som vi köpte. Hon välsignades i sjukhusets kapell i närvaro av sjukhusprästen och mor- och farföräldrarna varefter vi själv transporterade kistan till kremeringen. En träask som vi hittat på ett varuhus fungerade som urna. Urnläggningen skedde i närvaro av mig och min make på en plats en plats som reserverats för urnor. Minnesmärket var en förmånlig sten som begravningsbyrån hade i affären. Vi lät dekorera stenen med en platta och en liten fågel. På plattan står det Vår lilla ängeflicka. - Mamma 21 år - Gravplatsen var längen en sandhög/ snöhög med ett vitt kors, men såg vacker ut som sådan. Vi ville ha en nalles bild på gravstenen. Bebisen hade i samband med den tidiga ultraljudsundersökningen liknat en nalle och en nalle-overall väntade redan på bebisen. Vi fick utmärkt service av stenleverantören. Allt fungerade fint via email. Jag mailade dem en skiss av nallen och nästa dag fck vi en skiss av stenen med nallen. Det fanns så många alternativ att välja mellan; stenens form, färg, yta, fontens storlek, färg och bilden. Några månader senare kom stenen och det kändes bra att se den på plats. När jag var mammaledig gick jag till graven nästan dagligen. Det var lätt att stanna där när jag promenerade i närheten. Varför skulle jag inte ha besökt graven? Många måste ha funderat på att mina frekventa gravplats besök korrelerade med min mentala hälsa och frågade hur ofta jag besökte graven eller om jag fortfarande gick dit varje dag. Det var så vackert på bregravningsplatsen under vårtiden, då det grönskade, blommorna var välskötta, fåglarna kvittrade och solen sken. - Mamma 26 år -
Socialarbetaren, sjukhusprästen på sjukhuset och senare begravningsplatsen personal gav oss många råd angånende begravning. Vi besökte även en begravninsbyrå, men behövde inte deras hjälp. Vi byggde kistan åt vår dotter själv av enkel plywood och klädde kistan med tyg. Flickan sveptes i ett tyg som vi köpte. Hon välsignades i sjukhusets kapell i närvaro av sjukhusprästen och mor- och farföräldrarna varefter vi själv transporterade kistan till kremeringen. En träask som vi hittat på ett varuhus fungerade som urna. Urnläggningen skedde i närvaro av mig och min make på en plats en plats som reserverats för urnor. Minnesmärket var en förmånlig sten som begravningsbyrån hade i affären. Vi lät dekorera stenen med en platta och en liten fågel. På plattan står det Vår lilla ängeflicka.
- Mamma 21 år -
Gravplatsen var längen en sandhög/ snöhög med ett vitt kors, men såg vacker ut som sådan. Vi ville ha en nalles bild på gravstenen. Bebisen hade i samband med den tidiga ultraljudsundersökningen liknat en nalle och en nalle-overall väntade redan på bebisen. Vi fick utmärkt service av stenleverantören. Allt fungerade fint via email. Jag mailade dem en skiss av nallen och nästa dag fck vi en skiss av stenen med nallen. Det fanns så många alternativ att välja mellan; stenens form, färg, yta, fontens storlek, färg och bilden. Några månader senare kom stenen och det kändes bra att se den på plats. När jag var mammaledig gick jag till graven nästan dagligen. Det var lätt att stanna där när jag promenerade i närheten. Varför skulle jag inte ha besökt graven? Många måste ha funderat på att mina frekventa gravplats besök korrelerade med min mentala hälsa och frågade hur ofta jag besökte graven eller om jag fortfarande gick dit varje dag. Det var så vackert på bregravningsplatsen under vårtiden, då det grönskade, blommorna var välskötta, fåglarna kvittrade och solen sken. - Mamma 26 år -
Under några månader besökte jag graven daglien, men så småningom om blev det allt färre besök och plötsligt kände jag mig som en dålig mamma som inte orkade besöka mitt egets barns grav eller sköta den. Tack vare kamratstödet förstod jag att inte ta stress av gravbesöken, utan göra precis som det käns bra för mig - Mamma, 21 år - Det var genast självklart för oss att vi ville ha en grav som även våra föräldrar kan begravas i. Vi valde en gravsten som rymmer även våra föräldrars namn. Vi bor nära urnlunden som vi valde och än så länge känns det som att vi aldrig vill flytta längre bort från graven. Det känns tröstande att kunna promenera dit på 10-15 minuter. - Mamma, 37 år -
Under några månader besökte jag graven daglien, men så småningom om blev det allt färre besök och plötsligt kände jag mig som en dålig mamma som inte orkade besöka mitt egets barns grav eller sköta den. Tack vare kamratstödet förstod jag att inte ta stress av gravbesöken, utan göra precis som det käns bra för mig
- Mamma, 21 år -
Det var genast självklart för oss att vi ville ha en grav som även våra föräldrar kan begravas i. Vi valde en gravsten som rymmer även våra föräldrars namn. Vi bor nära urnlunden som vi valde och än så länge känns det som att vi aldrig vill flytta längre bort från graven. Det känns tröstande att kunna promenera dit på 10-15 minuter. - Mamma, 37 år -