Namngivning

Ni kan namnge barnet med det namn som ni tidigare anmält på sjukhuset. Ni kan även byta namn om det inte längre känns bra. Ett barn som dött innan födseln registeras i Finland inte i folkbokföringen, men till exempel på gravstenen kan namnet eller smeknamnet ingraveras. Namngivningen kan ske senare till exempel i samband med välsignandet. Namngivningen kan ske med eller utan en präst. Många familjer vars bebis dött i magen vill namnge sin bebis för att det hjälper vid bearbetningen av sorgen att barnet har ett riktigt namn. Barnet kan ges någondera förälderns släktnamn om föräldrarna är sambon. Det kräver inte att faderskapet erkänns. 

Vii ni inte namnge bebisen är det lika rätt. Då kan det stå flicka/pojke eller änglaflicka/änglapojke eller vad än känns rätt för er. 

 

I samband med igångsättnignen av förlossningen frågade jag barnmorskan om barnet kunde döpas efter födseln. Jag fick höra att barnet inte döps. Barnmorskan berättade inte att man ändå kunde ge ett namn. En annan barnmorska som skötte förlossningen frågade om vi ville namnge barnet. Då kom det så plötsligt efter förlossningen då känslorna var blandade och vi kunde inte fundera på namn, så vi gav namnet Pomppu som vi använt under graviditeten. Att hitta på ett nytt namn var som att ge ett dödsnamn. Namngivningen har stört mig senare, trots att det snabba beslutet vi fattade om nament var rätt. Vårt barn fick ett namn som vi med kärlek hittade på medan barnet levde och alla nära och kära känner till detta namn. Detta namn fick även stå på gravstenen. - Mamma, 29 år -

 

Under graviditeten visste vi inte vilket kön barnet hade. Då vi väntade på vår förstfödde dotter hade vi tänkt ut ett pojknamn. När vi fick pojken i famnen i operationssalen såg han ut att heta precis så. Som andra namn gav vi ett mansnamn som går i bådas släkt och är andra namn till både min och mannes farfar. På så sätt blev pojken en del av släktens män. Vi kallar honom alltid med förnamnet.

- Mamma, 30 år. -