Länge hade jag svårt att tro att vår bebis dött. Jag förstod inte riktigt vad som hänt. Först efter veckor började jag bearbeta det faktumet att jag hade fött och begravt mitt barn. Jag upplevde mig ha misslyckats som kvinna eftersom min kropp inte hade skyddat bebisen. Jag hade även misslyckats som mamma som inte hade märkt att bebisen var i nöd. Jag grubblade över hur jag förorsakat döden.Min självkänsla rasade som en följd av den starka känslan av misslyckande. Till en början kunde jag inte ens vara mamma åt mitt levande förstfödda barn. Jag trodde inte på mig själv längre, varken som kvinna, mamma, hustru eller anställd. Jag fick bygga upp min självkänsla igen, bit för bit. Min koncentrationsförmåga var noll. Då jag borde ha återvänt till det hektiska arbetslivet befann jag mig i det tillståndet att två möten per vecka, exempelvis frissa och en träff med väninnan, kändes för mycket. Lyckligtvis kunde jag återvända till arbetet först i ett senare skede. - Mamma, 29 år. -
Länge hade jag svårt att tro att vår bebis dött. Jag förstod inte riktigt vad som hänt. Först efter veckor började jag bearbeta det faktumet att jag hade fött och begravt mitt barn. Jag upplevde mig ha misslyckats som kvinna eftersom min kropp inte hade skyddat bebisen. Jag hade även misslyckats som mamma som inte hade märkt att bebisen var i nöd. Jag grubblade över hur jag förorsakat döden.
Min självkänsla rasade som en följd av den starka känslan av misslyckande. Till en början kunde jag inte ens vara mamma åt mitt levande förstfödda barn. Jag trodde inte på mig själv längre, varken som kvinna, mamma, hustru eller anställd. Jag fick bygga upp min självkänsla igen, bit för bit. Min koncentrationsförmåga var noll. Då jag borde ha återvänt till det hektiska arbetslivet befann jag mig i det tillståndet att två möten per vecka, exempelvis frissa och en träff med väninnan, kändes för mycket. Lyckligtvis kunde jag återvända till arbetet först i ett senare skede. - Mamma, 29 år. -