Fast det har gått ett år sedan vårt barn dog orkar jag inte med något extra. Jag orkar med familjen och normala hushållssysslor. Jag arbetar och klarar mig förhållandevis bra. Jag träffar en eller två vänner åt gången. Hobbyn orkar jag inte med och jag läser knappast längre. Jag trivs inte på fester. - Mamma, 37 år - Det tog närmare ett halvår innan jag tvingade mig själv att träffa någon kompis. Jag ville leva kvar i min bubbla, isolerad i min egen omgivning. Jag rörde mig visserligen nära hemmet, men ville inte träffa vänner eller söka mig till nya kretsar. Jag kände mig annorlunda och konstig på något sätt. Jag fick lära mig på nytt att föra en lättsam konversation. Trots det kändes det som att jag låtsades och diskussionera kändes ytliga. Mina tankar dominerades av saker som var störr än livet. Allt annat kändes oviktigt. Jag tyckte att ingen förstod mig och var bitter och avundsjuk över att andra mammor inte behövt uppleva samma som jag. På kvällarna hände det ofta att jag tog ett glas eller två för att sedan bedövad kunna sova. Denna vana lämnade jag då vi började försöka bli gravida igen. Den första gången vi älskade fick mig att gråta, även om närheten kändes bra. Jag längtade egentligen bara efter närhet och famn, medan sex för mig innebar besattheten att bli gravid igen.- Mamma, 29 år -
Fast det har gått ett år sedan vårt barn dog orkar jag inte med något extra. Jag orkar med familjen och normala hushållssysslor. Jag arbetar och klarar mig förhållandevis bra. Jag träffar en eller två vänner åt gången. Hobbyn orkar jag inte med och jag läser knappast längre. Jag trivs inte på fester.
- Mamma, 37 år -
Det tog närmare ett halvår innan jag tvingade mig själv att träffa någon kompis. Jag ville leva kvar i min bubbla, isolerad i min egen omgivning. Jag rörde mig visserligen nära hemmet, men ville inte träffa vänner eller söka mig till nya kretsar. Jag kände mig annorlunda och konstig på något sätt. Jag fick lära mig på nytt att föra en lättsam konversation. Trots det kändes det som att jag låtsades och diskussionera kändes ytliga. Mina tankar dominerades av saker som var störr än livet. Allt annat kändes oviktigt. Jag tyckte att ingen förstod mig och var bitter och avundsjuk över att andra mammor inte behövt uppleva samma som jag. På kvällarna hände det ofta att jag tog ett glas eller två för att sedan bedövad kunna sova. Denna vana lämnade jag då vi började försöka bli gravida igen. Den första gången vi älskade fick mig att gråta, även om närheten kändes bra. Jag längtade egentligen bara efter närhet och famn, medan sex för mig innebar besattheten att bli gravid igen.
- Mamma, 29 år -