Förmågan att sörja hos barn i olika åldrar

Redan ett litet barn kan sörja och ska inte lämnas ensam med sin sorg. Barnets sorg skiljer sig dock mycket från de vuxnas sorg. Det är naturligt att barn riktar sig mot framtiden och tänker positivt, strävar efter att och vill återställa vardagen till det normala så snabbt som möjligt. Det är trots allt bra om barnet tidvis kan kanter sin egen sorg. Det är snarare oroväckande om barnet inte alls tar upp sin erfarenhet eller drar sig undan. Barnet kan även börja ta hand om de vuxna på ett orimligt sätt. 

 

Småbarn förstår att bebisen är borta 

Då barnet ännu saknar språk anar han den sorgsna atmosfären i hemmet och förändringen i familjemedlemmarna. Småbarns tidsuppfattning är ännu outvecklad, men till och med 2-åringar kan uttrycka att de förstår att någon är borta. Under 5-åringar uppfattar inte döden som oåterkallelig, utan kan tänka sig att den döde återvänder någon dag. Deras tankegång kan få dem att tro att något som de gjorde ledde till att bebisen dog. Småbarn kan trots allt inte  ännu uttrycka sina känslor så bra. 


Barn i skolålder förstår att döden är oåterkallelig

Barn i 6-10-års ålder lär sig att döden är slutlig. Liksom yngre barn är deras tankegång fortfarande konkret och de behöver konkreta aktioner och ritualer som stöd i bearbetandet av sorgen. De kan uttrycka empati och oroa sig över orättvisan i det som hänt. Barn i denna ålder ändrar sin villighet att visa sina känslor och kan stänga in dem. 


Ungdomar funderar kring döden

Över 10-åriga barn kan förstå dödens konsekvenser ur olika synvinklar och kan bearbeta döden mer abstrakt.  Dödsfallet kan framkalla mycket starka reaktioner i ungdomar.